Hjälp! Idag blev min dag lite panikslagen! I skolan kom det ett gäng från någon student grej (jag vet att mina ordval är bra) det var dags att beställa studentmössorna...då började min hjärna att få panik!
För det är ca 10 månader kvar tills jag springer ut där med min klass, det är bara 10 månader kvar i mitt "hem", det är bara det är bara 10 månader kvar tills jag måste börja tänka på vad jag ska göra efter studenten och det är bara 10 månader kvar till att det som jag har tyckt vara ett tryggt ställe ska försvinna.

Jag har sån ångest, jag vill ta studenten men jag vill komma tillbaka till skolan! Jag har alltid gått i skolan, i 12 år har jag suttit i en skolbänk och lärt mig massa saker, ska det bara försvinna? Jag gillar skolan något enormt, delvis att jag trivs i klassen men mest att jag vet vad jag har mig själv. Man går upp samma tid, går till skolan, träffa samma människor och lär sig nya saker.

När man börja jobba kommer det bli att man gå upp samma tid, träffa samma människor MEN gör samma jobb hela tiden! Jag tror inte att jag är redo för det, inte alls!


Ska jag, som aldrig ville bli vuxen men har accepterat 18 års stämpeln verkligen gå ut i det riktiga vuxna livet?! Efter studenten är du som gott som vuxen, du har ingen utväg...

Tänk om jag inte få något jobb? Då är jag arbetslös, vad gör man då?

Jag kommer aldrig komma in i Bergakungen mer om 10 månader och se min klass sitta där, jag kommer inte ha den kontakten jag har med några i klassen nu efter studenten.

Folk kommer och säger "ja, nu går det fort, snart springer ni ut" TYST jag vill verkligen inte höra det! Jag får ångest och panik....!

Det är sorligt, det är fruktansvärt. Jag vill verkligen INTE ta studenten!
 
Grattis till dig som läste allt detta! Jag blev tvungen att lätta på mitt hjärta!